Efter nattbuss följer mattbuss? Inte på mitt pass

Kommer till Sickla Udde, går igenom bussen och rullar sedan in mot Söderhallen. Ställer bussen på gården, stänger av och går därefter igenom fack 8 till glasväggen, ner för trappan till rastlokalen. Klockan är 05 när jag kommer till rastlokalen. Eftersom jag har kört sedan 00.45 i morse innan unnar jag mig en powernap. Ställer telefonen på ringning 20 minuter senare, och slumrar riktigt gott.

Vaknar någon minut innan telefonen ringer. Inte som efter sex timmars sömn, men otroligt mycket piggare. Känns som att jag sovit länge, men det är inte mer än runt 12 minuter – inser jag när jag tittar på telefonen vars alarm ännu inte ringt. Går till automaten och köper en kopp kaffe – lika mycket som jag ville slappna av när jag skulle ha rast, lika mycket strävar jag nu efter att ladda för ett varv på 66:an.

Hälsar på TX och får ut buss 7616. Strosar upp till hallen och tar ut den, har gott om tid – men rullar genom grindarna, precis enligt körspecen. Tommar till Tengdahlsgatan. Nattbuss har övergått i mattbuss.

Matt? Nej då, jag var oförskämt pigg efter min powernap. Jag lyckades skapa säkerhet, genom att sova en lagom lång stund. Fast det var ganska skönt att sluta vid 09.30.

Efter nattbuss följer mattbuss? Inte på mitt pass.

När den stad som var vaken, har somnat och den som sov, har vaknat

- God afton, säger den överförfriskade ynglingen som kliver ombord på min 96:a – sista varvet för natten – vid Stadbiblioteket

- God afton, replikerar jag, och kollar på klockan – strax efter 05. En natt börjar gå mot morgon, ja jag hade faktiskt redan för två minuter sedan kategoriserat det som arla morgonstund.

De visar biljett. Går och sätter sig. Jag stänger dörren, kör iväg mot Stureplan, mot Kungsträdgården, Slussen. De kliver av vid Räntmästartrappan och jag ser hur de glatt vinglande försvinner in mot Gamla stan.

Paus när när jag kommer till Nackagatan. En kvart, så jag tar en kopp kaffe.

Går till TX och hälsar, klockan är 05.30. Får buss 7009 och hämtar den i hallen. Rullar ut och sätter fart mot Åsögatan. Klockan är 06 när jag avgår från SÖS mot Karolinska. Så vid Tjärhovsplan står de första resenärerna.

- God morgon, säger de en efter en.

- God morgon, svarar jag.

På mindre än en timme har aftonen blivit morgon. Det är lite speciellt att köra buss i arla morgonstund, i skiftet mellan afton och morgon. När den stad som var vaken, har somnat och den stad som sov, har vaknat.

7616 – en ny MAN, en välkommen MAN

7616 ses här vid Reimersholme en tidig morgon i april

På ytan ser de likadana ut som våra tidigare MAN-bussar. Röda, snygga glaspartier. Dubbla dörrar fram, i mitten och längst bak. Den första bussen ur 76-serien som jag körde var 7625 och då bara från Nackagatan upp till Söderhallen för att göra ett vagnbyte. Jag hann inte riktigt skapa mig en bild av bussen på den korta distansen.

Två veckor senare hamnade jag återigen i 7625 och fick då köra den på 96:an. Jag märkte tidigt att den växlade upp till trean redan runt 20 km/h. Sexväxlad låda… Oj, då – det var oväntat – men ganska logiskt ändå. Jämfört med våra fyrväxlade MAN-bussar, som går väldigt bra, växlar den ännu mjukare – nästan omärkbart.

Fast den första jag fångade på bild var 7616 – en söndagsmorgon på Reimersholme, efter en natt på stan. Jag plockade ut bussen vid 06, när staden faktiskt för en gångs skull sov.

En ny MAN på Stockholms gator. En välkommen MAN.

Gamla trotjänare lämnar plats för nya

Nu finns det bara ett fåtal Scania H18E kvar på Söderhallen. De gamla trotjänarna har slopats eller flyttats till andra depåer. När jag körde förra gången stod tre splitternya individer ur 76-serien, som de nya MAN:arna ingår i, i fack 8 – redo för nattrafik. Sist i raden stod 5118. Gamla trotjänare lämnar plats för nya.

5118 från aktern

Bildtext: 5118 – sist i fack 8. Redo för nattrafik eller bussbyte, vad som kommer först.

Sist i raden - 5118

Bildtext: 5118 – en oerhört kompetent stadsbuss.

7603 först i fack 8

Bildtext: Uppradade för nattrafik – 7603, 7619, 7617 och 5118

Trotjänare på gården - slopade H18E

Bildtext: På hallgården väntar några H18E på sitt fortsatta öde

Ta närmsta dörr framåt och ut!

Igår var jag på yrkeskompetensbeviskurs – YKB-kurs. Det var en oerhört givande dag med undervisning i brandkunskap och sjukvård. Den var allmänbildade på ett sätt som gör att jag känner jag fått ett helt annat självförtroende gällande att hantera bränder och göra hjärt- och lungräddning. Jag har ju gått en liknande kurs för fem år sedan, men mycket har ändrats och förenklats. En mycket bra repetition, plus mycket nya saker.

Efter två timmar med grunder i brandbekämpning och repetition av teorin för att utrymma en buss gick vi ut på gården. Instruktören ringde brandkåren för att informera om att vi skulle elda. Jag fick sedan återigen, gjorde det på förra kursen också, prova på att släcka gasol med skumsläckare, vilket var roligt.

Därefter fick jag släcka en docka som brann. Använde en brandfilt och släckte effektivt, så att luften försvann.

Instruktören visade även spolarvätska som brann. Inte koncentrerad, utan normal vinterblandning. Tydligen en väldigt vanlig orsak till bilbränder, jag visste inte det.

Därefter öppnade instruktören upp 6808 som stod parkerad framför verkstaden. Vi gick in genom framdörrarna och jag fick instruktion att sätta mig i bakre delen. Därefter fyllde instruktören på med diskoteksrök.

”Närmsta dörr framåt och ut!”, sa instruktören

Jag kände mig framåt på stolsraderna tills jag kom till mittdörren. Svårt att avgöra hur högt upp jag var och hur långt det var till dörren. Trevade efter nödöppnaren. Vred om och tryckte upp dörren. Ute. Samlades i framänden av bussen.

Vi pratade sedan om övningen, vad som varit givande. Som busschaufför vet jag ju var nödöppnaren sitter och hur den fungerar – men vet en vanlig resenär det? Tänker de på att det kan börja brinna på den buss de bara ska åka en hållplats med? Var gör jag bäst nytta i en brandsitutation?

Och hur ska jag tydligt informera om att bussen måste utrymmas?

En bra början:

”Ta närmsta dörr framåt och ut!”

6808 brinner igen - på Råstagarget - bara rök, ingen eld

Mer rök

Om bussarna rullar snabbare, kanske fler ställer bilen… utanför bussfilen?

Läste i tidningen att det ska påbörjas försök under året med att göra bussarna snabbare i Stockholm. Bland annat ska p-platser plockas bort och kantstenar flyttas.

Det låter bra, ibland är det väldigt lite marginal och det är stor skillnad att köra på Folkungagatan utan parkerade bilar, exempelvis natt mot måndag. Eller Birger Jarlsgatan i riktning mot Roslagstull, fast där står bilarna alltid tror jag. Gatorna blir breda och fina och högre hastighet kan hållas för att jag inte behöver räkna med att en dörr flyger upp framför mig, just där. På vintern är det stor skillnad, snön tar plats och verkar göra det svårare att parkera rätt och rakt. Ska bli spännade att se var och när detta genomförs.

Samtidigt förstår jag om bilisterna har synpunkter. Fler parkeringsplatser behövs också. Fast om bussarna rullar snabbare, kanske fler ställer bilen… i varje fall utanför bussfilen.

———

Läs mer: http://www.svd.se/nyheter/stockholm/snabbare-busslinjer-i-stockholm_6822523.svd [nytt fönster]

7434 – Tanto

Körde 7434 på nyårsafton. Passade på att ta några foton när jag ändå tidsreglerade under Årstabron. Hade över 10 minuter innan avgång, ganska skönt faktiskt.

MAN 7434 - Tanto

MAN 7434 interiör

7434 är en mycket trevlig buss att köra. Smidig som en stadsbuss ska vara. Går mjukt och bra. Bra sikt och jag sitter bra.

Ljud och oljud i bussen

En sak som tidigt slog mig när jag började köra buss var varningsljuden. Det finns ljud som varnar för öppen förargrind, P-broms som inte är ilagd och dörrar som inte stängs ordentligt. På vissa modeller, exempelvis i Volvos B9S, används samma plingande ljud till flera olika fel. Som förare förväntas jag titta på instrumentbrädan för att se vad bussen försöker säga mig.

En doktorand vid The Interactive Institute i Piteå har precis lagt fram sin avhandling om Informerande varningsljud i lastbilshytter. Vetenskapsradion hade ett kort reportage om forskningen som du hittar här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=4801581

Jag tyckte att det var spännande – inte minst eftersom det visar på att de ljud som är till för att stödja föraren idag kanske tar uppmärksamheten från den omgivande trafiken. Även om forskningen tittar på lastbilar, borde det inte vara helt irrelevant även för bussdesign.

”Går inte den här bussen snabbare än så här?” – ”Inte idag”

- Minns du i vintras, den där dagen när det var så mycket snö och is?, säger min kollega när vi sitter i rastlokalen på Söderhallen

- Jo, det var ganska otäckt, säger min andra kollega – för dagen morgonpassningsreserv

- Jag minns att de la upp stora snöhögar i mitten av gatan, säger jag, det var svårt att komma förbi – väldigt trångt.

- Ja, precis den dagen var det, fortsätter den första kollegan. Jag körde på eftermiddagen och det var isigt. Jag svängde ner på Östgötagatan med en 55:a. I backen framför mig stod en långtradare med bilar på släpet och föraren var utanför, höll på med lasten, och hade svårt att stå. Jag försökte bromsa, men det gick inte, trots att jag bara höll 10 km/h. Föraren höll på att falla flera gånger, men till slut hoppade han in i hytten och lyckades komma iväg. Då var jag ganska svettig.

- Ja, det är klart, säger både jag och min kollega samstämmigt

- En kvinna kom fram till mig och sa att hon kände sig trygg att åka med mig. Att jag körde lugnt och försiktigt.

- Det är ju bättre att komma fram lite sent, än inte alls, säger min kollega

- Men en man frågade, fortsätter hon, ”Går inte den här bussen snabbare än så här?”. Jag svarade…

Hon gör en paus.

- ”Inte idag”