- Minns du i vintras, den där dagen när det var så mycket snö och is?, säger min kollega när vi sitter i rastlokalen på Söderhallen
- Jo, det var ganska otäckt, säger min andra kollega – för dagen morgonpassningsreserv
- Jag minns att de la upp stora snöhögar i mitten av gatan, säger jag, det var svårt att komma förbi – väldigt trångt.
- Ja, precis den dagen var det, fortsätter den första kollegan. Jag körde på eftermiddagen och det var isigt. Jag svängde ner på Östgötagatan med en 55:a. I backen framför mig stod en långtradare med bilar på släpet och föraren var utanför, höll på med lasten, och hade svårt att stå. Jag försökte bromsa, men det gick inte, trots att jag bara höll 10 km/h. Föraren höll på att falla flera gånger, men till slut hoppade han in i hytten och lyckades komma iväg. Då var jag ganska svettig.
- Ja, det är klart, säger både jag och min kollega samstämmigt
- En kvinna kom fram till mig och sa att hon kände sig trygg att åka med mig. Att jag körde lugnt och försiktigt.
- Det är ju bättre att komma fram lite sent, än inte alls, säger min kollega
- Men en man frågade, fortsätter hon, ”Går inte den här bussen snabbare än så här?”. Jag svarade…
Hon gör en paus.
- ”Inte idag”